Stilla efter egen vilja

Hemma är döden en katt Som jag smeker i mitt knä Sen vill den gå ut Och då gör jag något annat så länge Född i och återvänd till Ljusnans dalgång tar Annelie avstamp ur älvens djup och själ med ord som går rätt in i hjärtat. Hon skriver om förundran, inför livet, inför naturen, inför oss människor och inför sig själv. Med skarp blick ser hon igenom sånt vi sedan länge bestämt är sant. Hon skriver om det som skaver och som vi inte får nämna, med formuleringar du inte kan värja dig emot. Förundran