I drakens klor

Ekot efter varelsens fruktansvärda skri sjunker gradvis bort. Nu ligger den och andas i de utbrända ruinerna efter helgedomen, Det grova fjälltäckta skinnet höjer och sänker sig över de tydligt utstickande revbenen. Ögonen är glödgade, den ser sig vaksamt omkring och rök slingrar långsamt ur näsborrarna. I käften bär den ett barn. I tystnaden som sänker sig över byn kan ni höra hur det lågmält jämrar sig. Det här är ett lite långre, klurigt, äventyr som erbjuder mycket social interaktion och rol