Om vintern i Antwerpen

”Flinga efter flinga lade sig fridfullt till ro, men alla fick inte bara smälta och försvinna utan att lämna kvar ett bestående intryck. Åtminstone en måste jag bevara osmält, den skulle förbli min egen och rista en med nöd och näppe skönjbar skåra i handflatan. Den skulle aldrig överge mig …” En vinterdag blir den medelålders Elias utskriven efter en längre sjukhusvistelse. Fortfarande omtöcknad av mediciner och ovan vid världen ”utanför murarna”, börjar han till synes planlöst vandra genom och