Strandland

I skydd av en utskjutande klippkant en dag i augusti. Plötsligt kommer de, uppemot femtio stycken, deras tid på tundran är över för detta år. Kärrsnäpporna verkar trötta och kanske är det därför de inte märker av mig. Kikaren blir överflödig, rentav obrukbar, där jag sitter och hör hur de små kivas sinsemellan. Inget händer förrän en tofsvipa kommer för nära min plats och flyger upp med ett varnande tjut. Allt tystnar för en sekund, innan himlen fylls av hundra vingslag.

&lt