Ursinnet

”Svart himmel, jag söker mig ut i mörkret och blir bytesdjur igen, adrenalindriven, jag är i min kropp där ett djur ska vara, styrd av den ursinnliga rädslan, jag stryker längs fönsterlösa fasader, knyter nävarna, ögonen vidgar sig. Labyrinten har ingen utväg, det man kan göra är att kriga eller gömma sig. Skuggan av min kropp flyter ut i natten, skammen i min själ löser upp sig i stadens skam. 'Nu syns jag, nu syns jag inte.'”

Ingen kommer